En ocicats mest utmärkande drag är de tumstora fläckarna på en slät, len päls. Dessa fläckar kallas ”spottar” och det är de, i kombination med en muskulös kropp, som skapar rasens likhet med dess vilda kusiner. Dessa spottar bildar ett mönster så att varje spot omges av en cirkel av andra spottar. Hela pälsen på en ocicat ska vara mönstrad, men upp mot huvudet, svansen och benen ska prickarna övergå till ett brutet randliknande mönster. På svanstippen och längs med ryggraden har ocicats alltid mörkare päls. Det är med hjälp pälsen på svansen man bestämmer kattens färg. Ocicats är lite ljusare i ansiktet men den ska inte ha några vita fläckar någonstans på kroppen.

Det finns 12 godkända färger för en ocicat men dessa grundfärger uppvisar en stor variation. De godkända färgerna går i nyanser från svarta spottar mot en guldbrun bakgrund ända till ljust grå spottar mot en ännu ljusare grå grundfärg. Dessutom finns silvervarianterna till dessa där grundfärgen har en silvervit ton. En ocicat med silvervit grundpäls liknar nästan en snöleopard. De ”utspädda” färgerna, så kallade dilutationsfärgerna, har en grundfärg som har blå, lila eller fawnton, som är en sandliknande nyans. Dilutationsfärgerna har lite suddigare kontraster än de andra färgerna men spottarna är ändå synliga och leopardmönstret är tydligt. Färgerna bär namn såsom choklad, kanel och lavendel. FIFE’s rasstandard listar alla raskatters färger.

Det är inte ovanligt att det föds ungar med andra teckningar eftersom uppfödare arbetar med hybrider för att undvika inavel. Dessutom är ocicats en blandras från början och därför slår ibland en och annan färg eller teckning igenom på ungarna. Dessa ungar används inte till avel av ocicats utan säljs oftast som rena sällskapskatter. Eftersom de har samma fantastiska rastypiska temperament som sina oci-syskon är de ändå jättetrevliga husdjur om man inte är intresserad av avel.